länge sen sist
Förlåt, men jag orkar inte skriva, har så mycket för mig, eller egentligen har jag ingenting för mig och det är det som är problemet, jag har så mycket att göra men jag orkar inte ta tag i mig själv. FY!
Vet inte i vilken ände jag ska börja i. Är så trött på så mycket och igår var det en korsitaketdag, jag var PIGG, helt otroligt, jag vaknade av mig själv, 10 minuter innan klockan, jag gäspade nog inte en enda gång och min kiropraktor sa att mina ögon såg bättre ut, inte lika röda som vanligt. kanske är jag bara trött och kanske har jag inte sjögrens symptom? Hoppas! Fast det vore skönt om det var något så jag har något att skyllapå.
Vill till Norrköping på höstlovet, hoppas det finns några dagar som passar så jag kan träffa min Anna, för henne saknar jag, behöver skvallra och mysa lite snart!
Nu blev det längre än vad jag trodde och jag fick trots allt ut några ord.
tack och hej, leverpastej.
Vet inte i vilken ände jag ska börja i. Är så trött på så mycket och igår var det en korsitaketdag, jag var PIGG, helt otroligt, jag vaknade av mig själv, 10 minuter innan klockan, jag gäspade nog inte en enda gång och min kiropraktor sa att mina ögon såg bättre ut, inte lika röda som vanligt. kanske är jag bara trött och kanske har jag inte sjögrens symptom? Hoppas! Fast det vore skönt om det var något så jag har något att skyllapå.
Vill till Norrköping på höstlovet, hoppas det finns några dagar som passar så jag kan träffa min Anna, för henne saknar jag, behöver skvallra och mysa lite snart!
Nu blev det längre än vad jag trodde och jag fick trots allt ut några ord.
tack och hej, leverpastej.
Att få vara barn.
Så mycket som snurrar runt, det verkar aldrig ta slut, vart tar tankarna vägen när de är färdigtänkta?
De kan väl inte stanna kvar där inne, inne i den stora saken med hår, hud, kläder och naglar, saken med ansikte, ben, armar och navel?
Behöver man skriva ner vad man tänker eller har tänkt för att tankarna ska lämna kroppen eller kan jag bara sitta och kladda på fingrarna med bläckpennan och sedan göra avtryck i en bok? Försvinner de då?
Eftersom en bild säger mer än tusen ord kanske fler tankar försvinner om jag bara ritar eller kladdar.
Fast man kan kanske rita bokstäver som sitter ihop och bildar ord och meningar.
Kanske skulle jag, som en sjuåring i första klass, kunna gå fram med detta till min lärare och påstå att detta är min tecking från dagens ritstund?
Antagligen skulle hon tro att jag inte är riktigt riktigt eller så skulle hon förstå, kanske var hon en lärare som hade ett öga för konst och ville att jag skulle bli konstnär när jag blev stor eller kanske vill hon få mig inskriven på närmsta psykhem.
Kanske så skriver jag så fult att hon inte ser att det är bokstäver, utan tror jag ritat en gräsmatta full av ogräs eller kanske så ser det ut som inuti en kos tredje mage eller som i en annan kossas fjärde mage?
Det får jag nog inte veta eftersom jag inte längre är sju och inte längre går i GD 1-2 med Gunilla Davidsson som lärare och med Anders Walter som klasskamrat och inte längre kan jag se han stå bredvid Gunilla och skratta åt att han är längre än henne, trots att han bara går i tvåan.
Men minnet finns kvar och där ska det stanna. Ibland alla andra minnen och alla otänkta tankar stannar minnet av en Anders Walter som är längre än läraren Gunilla, minnet av att sitta vid samma bord som Mats Arsonsson och Patrik Lönngren och skratta åt deras skämt och roliga miner och vara lite småkär i Mats, i smyg såklart, samtidigt som Gunilla nyper de busiga pojkarna i nacken och samtidigt som jag inte visste hur bra man hade det och hur bra man har det som barn;
Att kunna leka och bara vara, kunna bada i bara shorts utan någon som döljde brösten.
Att bara få vara barn!
15 juli 2006 01:53