prillig

Idag har jag försovit mig, igen. Jag förstår inte hur jag lyckas, men jag tror det är mitt undermedvetna jag som gör så för att tvinga mig vara hemma och ta hand om mig och min förkylning. För det är nog det jag behöver nu, halsen är rosslig och varje gång jag andas in genom munnen så måste jag hosta, en förskräcklig hosta, kanske rethosta? Men det är inte hostan som retar mig mest. För det som retar mig mest är att vara sjuk och inte ha tid att vara hemma för att bli frisk. Men nu så ska det kanske gå! Finns många andra saker som retar mig, hela tiden. Saker som jag inte borde höra, se eller känna, så otrolig förvirrad och det är så mycket som förändras i mitt liv just nu och jag vet inte vart jag står eller vad jag ska göra. Vilka känslor är sanna och vilka är inte det?
Det är endast ett par få dagar kvar och sen försvinner endel föralltid medan endel alltid kommer stanna.



"Det är konstigt – jag känner mig så otroligt mycket därifrån,
men jag känner mig inte hemma där"