prillig

dagarna går fruktansvärt sakta när man är ledig och jag går bara och väntar på att det ska bli torsdag. jag har massa att ta tag i. massa samtal att ringa. avboka sjukhusbesök och så vidare. men jag gör som vanligt. oroar mig för att något ska bita mig i örat när jag ringer och skjuter upp det till nästa dag. detta fortsätter tills jag inser att det nästan är försent att ringa och gör det i ren panik. när jag inte tänker på allt jag måste ta tag i så stickar jag, läser i gunnar, äter frukt och tänker på långa farbrorn. det finns inte mycket annat som får plats i mina tankar eftersom han är så lång. (oj vad fyndig jag är).



and you are the only one i've met who's GOD ONLY KNOWS,
i liked you the first time i met you, and it grows and grows and grows.