prillig

det var vad jag vaknade till imorse. klockan tjugo över nio, jag skulle börja jobba klockan nio. min förbannade mobil stängs av lite då och då, för det verkar den tycka är helt okej. men det är inte helt okej när den gör det när mitt alarm ska ringa och väcka mig klockan sju. så jag vaknar av att mamma ringer på hemtelefonen och jag kollar lite halvvaket mot mitt fönster och ser att solen skiner. undrar panikslaget vad klockan är och inser att jag försovit mig. de har ringt från jobbet på min mobil (som är död) och sen hem till mamma och frågat vart jag är. så mamma ringer hem hit (pappa) och undrar vad jag håller på mig. haha

oduschad hoppar jag i kläderna och ringer och säger att jag kommer så fort jag kan. tar mig ett päron och springer ut till bilen och åker till jobbet. är där fyrtio minuter försent. mina arbetskamrater skrattar lite gott åt mig och dagen fortsätter som de brukar. nu är jag äntligen hemma och jag tänker inte göra ett handtag för jag är på äckligt dåligt humör.

det är dags att skaffa sig en riktig väckarklocka och lämnna in min två månader gamla mobil på lagning.