Min sommar som tidningsbud
natten till torsdag 10/7
Det har varit bankrån i Vingåker och de beväpnade rånarna har passerat Pålsboda, polise är på sin vakt och står undangömda bakom en buske. Det sista jag vill just nu är att jobba, men plikten kallar och smått vettskrämd tar jag mig fram på Pålsbodas gator i min tidningsbil.
Jag vet inte om Pålsbodas kioskgäng är medvetna om händelsen. För om de är det så är de inte ett dugg rädda eftersom de ihärdigt fortsätter att vandalisera samhället. Om jag vore i deras sits och hade ett val, hade jag snabbt som attan tagit mig hem och låst dörren om mig. För idag känns trapporna mycket längre och stegen mycket långsammare än vanligt.
Trots min rädlsa för rånarna har jag lyckats delat ut alla mina tidningar och som alla andra nätter har jag sett lastbilen som Erik Engström kör, åka iväg och inatt har jag ännu en gång lyckats köra två mil, på kilometern. Det är bara en sak som inte är sig likt och det är mitt transportval till och från macken, cykel, av alla nätter att cykla väljer jag den farligaste.
Tidningen framför allt!
natten till fredag 11/7
Efter gårdagens beväpnade rån så känns inget så farligt. Helt plötsligt verkar tvestjärtarna fredliga, trots deras arméer i brevlådorna. Men mest oskyldiga är de söta små bäbissniglarna som sitter på brevlådorna.
Jag kom på att Johansson ska vara Sveriges vanligaste efternamn och inte förrän idag har jag kunnat hålla med. Hela natten har jag hållt utkik efter Johanssonare, har dock inte orkat räkna, men det var en hel del.
Jag hade planerat att tanka tidningsbilen idag, för första gången, såklart strular kortautomaten och jag får spara det till imorgon. Antagligen klarar jag mig ett tag till på den soppan jag har, men bäst att vara på den säkra sidan.
Nu är det dags att ta sig hemmåt och dejta den efterlängtade sängen. Jag trodde aldrig att jag skulle orka upp inatt, sov så sjukt gott och djupt. Kanske inte så konstigt eftersom jag jobbat elva nätter i sträck och fler blir det, fyra veckor till non-stop. JAG VILL VARA LEDIG!
Nej, nu har jag sett min vän lastbilen åka iväg, så nu känns min natt komplett.
Tack och hej!
Det har varit bankrån i Vingåker och de beväpnade rånarna har passerat Pålsboda, polise är på sin vakt och står undangömda bakom en buske. Det sista jag vill just nu är att jobba, men plikten kallar och smått vettskrämd tar jag mig fram på Pålsbodas gator i min tidningsbil.
Jag vet inte om Pålsbodas kioskgäng är medvetna om händelsen. För om de är det så är de inte ett dugg rädda eftersom de ihärdigt fortsätter att vandalisera samhället. Om jag vore i deras sits och hade ett val, hade jag snabbt som attan tagit mig hem och låst dörren om mig. För idag känns trapporna mycket längre och stegen mycket långsammare än vanligt.
Trots min rädlsa för rånarna har jag lyckats delat ut alla mina tidningar och som alla andra nätter har jag sett lastbilen som Erik Engström kör, åka iväg och inatt har jag ännu en gång lyckats köra två mil, på kilometern. Det är bara en sak som inte är sig likt och det är mitt transportval till och från macken, cykel, av alla nätter att cykla väljer jag den farligaste.
Tidningen framför allt!
natten till fredag 11/7
Efter gårdagens beväpnade rån så känns inget så farligt. Helt plötsligt verkar tvestjärtarna fredliga, trots deras arméer i brevlådorna. Men mest oskyldiga är de söta små bäbissniglarna som sitter på brevlådorna.
Jag kom på att Johansson ska vara Sveriges vanligaste efternamn och inte förrän idag har jag kunnat hålla med. Hela natten har jag hållt utkik efter Johanssonare, har dock inte orkat räkna, men det var en hel del.
Jag hade planerat att tanka tidningsbilen idag, för första gången, såklart strular kortautomaten och jag får spara det till imorgon. Antagligen klarar jag mig ett tag till på den soppan jag har, men bäst att vara på den säkra sidan.
Nu är det dags att ta sig hemmåt och dejta den efterlängtade sängen. Jag trodde aldrig att jag skulle orka upp inatt, sov så sjukt gott och djupt. Kanske inte så konstigt eftersom jag jobbat elva nätter i sträck och fler blir det, fyra veckor till non-stop. JAG VILL VARA LEDIG!
Nej, nu har jag sett min vän lastbilen åka iväg, så nu känns min natt komplett.
Tack och hej!
Kommentarer
Trackback